Innovationstänkande och innovativa förmågor

Världen utvecklas i snabb takt, både i lokalsamhället och i ett större samhällsperspektiv. Det är mycket som kommer vara annorlunda när dagens gymnasieelever går ut skolan jämfört med hur det var för deras föräldrar. Rustar skolan eleverna så att de kan hantera de snabba förändringar och stora osäkerheter som finns i verkligheten utanför klassrummen? 

Skolans uppdrag är att ge en utbildning som främjar elevernas utveckling till ansvarskännande människor som aktivt deltar i och utvecklar yrkes- och samhällslivet. Alla elever i skolan ska få både kunskaper och förhållningssätt för att utveckla ett innovationstänkande. 

Det innovationstänkandet är nödvändigt att lära ut, oavsett vilket gymnasieprogram eleven går. För förändringar som följer med sådant som digitaliseringen, klimatet och den tekniska utvecklingen är genomgripande och påverkar oss på så många sätt. 

Innovativa förmågor är centrala i dessa tider. Förmågor som att vara kreativ, att lösa uppkomna problem genom att tänka nytt och att kunna samarbeta i team där alla har olika kompetenser. Innovativa förmågor är vad som kommer skilja de elever som är rustade för en komplexare tillvaro från de som inte är det. 

Innovativa förmågor är nyckeln till framtiden för unga. Skolan är platsen för att ge dem den nyckeln. 

Kreativitet 

Kreativitet behöver vi för att kunna tänka fritt och bryta repetition av kända mönster.  

Kreativitet är en mänsklig resurs – kanske vår viktigaste – som hjälpt oss utveckla de samhällen vi lever i idag. Att vi har förmågan att skapa något nytt är en gåva värd att vårda och uppskatta. Så hur kan vi få elever att växa i sin kreativitet? 

För det första, kreativitet behöver utrymme, framför allt i tid. Det händer en massa i oss även när vi inte är fokuserade på en uppgift, till exempel att hjärnan processar tankar och associationer i bakgrunden när vi gör annat. I klassrummet behöver lärare ha en blick för detta. 

Kreativa elever sätter i gång med uppgiften direkt men sedan förhalar de ofta arbetet en stund. Det ger dem tid att förstå uppgiften och tid att låta nya idéer formas. Att ha respekt för mellanrummen är centralt för att utveckla elevernas kreativitet. 

För det andra, att vara kreativ innebär också stunder av tvivel – ja, till och med rädsla emellanåt. Det är en myt att det är så härligt att vara kreativ. Självklart är det härligt ibland men absolut inte alltid.  

För det tredje, det krävs mod för att växa i sin kreativitet. Mod att ge sig ut i det okända för det är just vad man gör när man är i en kreativ process. Känslokasten man går igenom skulle illustreras så här: (tänk dig citaten som tankebubblor)  

”Det här är så bra!” till ”Det här är svårt.” till ”Det här är skräp!” till ”Jag är skräp.” till ”Det kan bli okej.” till ”Det här är så bra!”.  

Det är okej, det ingår i utvecklingen. Har man känt på den här berg- och dalbanan så vet man att även om allt kan kännas osäkert så leder processen fram till någonting – vi vet bara inte vad. Den förtröstan är en erfarenhet som är god att bära med sig in i vuxenlivet. 

Problemlösning 

Problemlösningsförmåga behövs för att kunna hitta innovativa sätt att lösa problem på.  

Visste du att det är de elever som prövat flest idéer (även flest riktigt dåliga) för att lösa ett problem som är de som får de originellaste idéerna? Varför är det så? Jo, för de med flest idéer och som även misslyckats flest gånger, är de som försökt mest. Den där drivkraften att försöka om och om igen är så värdefull och borde uppmuntras mycket mer i skolan. Det gör ingenting om elever gör ”fel” när de arbetar i kreativa processer och projekt. Det är en del av arbetet eftersom de inte i förväg kan veta om en ny lösning fungerar eller inte. I forskning kallas den här uthålligheten när det bär emot för grit.  

Grit = kombinationen av att gilla det man gör, arbeta hårt och kunna komma igen gång efter gång. 

Samarbete i team

Grupparbete är inte nödvändigtvis samarbete. Det säger ingenting om kvaliteten i samarbetet mellan eleverna. 

Samarbetsskicklighet behövs för att kunna arbeta i kreativa team där allas kompetenser tas tillvara.  

Tidigt i varje människa utvecklas våra tankemönster. Det handlar om hur vi tar oss an uppgifter och löser problem. Det är viktigt att veta om vi föredrar att problem kan associeras till en struktur och att strukturen är överenskommen i samförstånd (adaptiva människor) eller om vi trivs när man löser problem med mindre struktur och är mindre bekymrade över om strukturen är överenskommen i samförstånd (innovativa människor). 

 När vi blir mer medvetna om hur vi själva och andra i vår omgivning fungerar har vi lättare att samarbeta och vi inser värdet av att tänka olika. Ett team som består av både adaptiva och innovativa personer löser problem bättre och tillsammans fattar de klokare beslut. Om alla i teamet accepterar och välkomnar varandras utgångslägen minskar dessutom konflikterna dem emellan. Alla kan då bidra med idéer utifrån sitt utgångsläge.