Det fanns människor som sa till Amanda Åvitsland att det är omöjligt att göra en stol i papper. Och nu har hon gjort det. Amanda dras till utmaningar som kan verka omöjliga, för då tänker hon ”Varför skulle inte det gå?”. Med den inställningen kommer hon gå långt.
Text: Helena Thorén Foto: Marc Femenia
26 juni 2023
Grattis till Innov8-stipendiet, Amanda! Hur känns det?
– Såklart jättekul, det är en ära. Det roligaste är att det är en bekräftelse på att jag är på rätt spår. Det ger mig motivation och energi att ta Wellpappstolen vidare.
Stipendiet ska hjälpa dig att göra just det – att ta Wellpappstolen ett steg närmare ett förverkligande. Hur tänker du lägga upp året?
– Jag ska först vara ledig i sommar. Sedan ska jag vidareutveckla smådetaljer på stolen, som armstödens mått och placering. Därefter ska jag söka designskydd för den och köpa material eller kanske få en del spillmaterial. Målbilden är att jag ska starta eget företag och antingen sälja stolen själv eller producera den själv och sälja den till möbelföretag.
Måste du välja, kan du inte göra både och?
– Ja, det är det här jag vill jobba med. Jag vill starta nästa Ikea. Kan Ingvar Kamprad starta hemma i garaget så kan jag också det.
Du kommer få rådgivning om immaterialrätt från vår innovationsvän patentbyrån Groth & Co. Vad vill du prata om?
– Det viktigaste är att förstå vilket skydd som bäst och hur det kommer att fungera längre fram. Sedan vill jag också veta hur jag ska göra för att undvika att göra intrång på andras skydd.
Du har redan arbetat flera år med utvecklingen av stolen. Hur har Innov8-processen varit till nytta?
– Redan första året på Curt Nicolin-gymnasiet introducerades vi till processen och jag fick intresse för papper. Sedan har jag arbetat återkommande med Innov8 under hela gymnasietiden. Det bästa med en är att den är cirkulär och att man flyttas fram genom den och följer stegen så att man inte missar någon del. Det har varit viktigt att få reflektera och sedan fortsätta att ta processen framåt. Det viktigaste är att den ger en röd tråd att hålla sig till när det man gör är okänt. Det underlättar väldigt mycket.
Kan du berätta om ett avgörande vägval du gjort under Innov8-processen?
– Det har varit materialvalet. Först använde jag ett kraftpapper med de egenskaper som det har, till exempel är det dragstarkt. I trean valde jag i stället wellpapp. Det var tufft att ta det beslutet för jag visste inte om det var rätt och det var avgörande för den fortsatta utvecklingen.
25 000 kronor ger en bra start. Vad vill du använda pengarna till?
– De ska främst gå till immaterialrättsligt skydd, men också för att köpa in material så att jag kan testa och utveckla nya delar. Jag kommer gå tillbaka och testa alla delar i stolen igen för att veta om de var de rätta lösningarna. Att ha tillgång till material gör att jag kan jämföra olika lösningar.
Kan du få hjälp i den fortsatta utvecklingen?
– Jag ska vara kvar på skolan ett år till. Jag ska läsa till gymnasieingenjör. Så jag kommer fortsätta i skolan med vidareutvecklingen. Det har redan gått mycket tid för att få fram det första prototypen och jag har fått lägga fokus på Wellpappstolen i flera ämnen. Mina lärare kan ge mig råd under stipendieåret och lokala företag kan jag köpa material från. Längre fram kommer jag kontakta tillverkare där jag kan köpa in mig, men det blir efter det här året.
Till sist, hur ser du på framtiden för återvinningsbara möbler?
– Det här kommer att bli framtiden. Det är så stor potential och vi har inget annat val än att ha lokal tillverkning, återvinning och återbruk av möbler. Det kommer bli en revolution i branschen för både tillverkning och design.
Om Ingvar Kamprad kunde starta Ikea med platta paket hemifrån, så finns det inga skäl till att inte Amanda Åvitsland skulle kunna göra detsamma. Hon är en värdig efterträdare.