I maj 2022 mottog teamet bakom Guardian Innov8-stipendiet på 25 000 kronor. Ett år senare har deras automatiska parkeringsvaktssystem tagit ett rejält kliv mot ett förverkligande. Prototyp 2 är nästan färdig och de kommer fortsätta utvecklingen av Guardian tillsammans även under universitetsstudierna.
Text: Helena Thorén Foto: Guardian
15 juni 2023
När Anton Enell, Leo Hasselqvist, Elias Gustavsson och Teo Jonsäter tog studenten i Helsingborg hade de även tagit fram en första prototyp för att automatisera betalning för parkeringsplatser som skulle vara till nytta för både kommun, markägare, parkeringsbolag och bilägare. Och de hade fått 25 000 kronor, ett stipendium från Unga innovatörer, för att under ett år vidareutveckla sin lösning. Drömmen om prototyp 2 skulle kunna bli verklighet. Vad drömde ni om?
– Vi ville utveckla en mer hållbar produkt, både för väder och vind men också för klimatförändringar, dessutom ville vi ta hänsyn till designen så att vi möjliggör en större produktion, berättar Anton Enell som är den i teamet som utvecklar den fysiska tekniken.
– Mjukvaran skulle bli effektivare, åtgärda buggar för läsningen av registreringsskyltar och ändra organiseringen så att vi samlar mer datorkraft och har mindre klienter vid varje parkeringsplats, fortsätter Leo Hasselqvist som var ansvarig för programvaran i Guardian.
Det skulle bli ett händelserikt år. Äntligen skulle de kunna få ihop helheten i en fungerande prototyp som inte bara fanns på en CAD-ritning. Med den efterlängtade 3D-skrivaren på plats och nya komponenter skulle de kunna testa lösningen på riktigt, inte bara simulera. Det såg de fram emot.
Efter sommarlovet började Teo Jonsäter på Kungliga tekniska högskolan i Stockholm och Elias Gustavsson gjorde lumpen. Kvar i Helsingborg var Anton och Leo, men det visade sig att även de hade planer.
– Vi flyttade till de italienska alperna under vintern. Vi ville göra ett säsongsår. Så vi åkte skidor på förmiddagarna och jobbade med Guardian på eftermiddagarna. En av de mer händelserika dagarna från resan var då vi nästan råkade elda upp kretskortet. Vi hade av misstag skickat för mycket spänning till ett av korten. Det började ryka men klarade sig fint, säger Anton och fortsätter.
– Den stora motgången var försöket att gjuta silikonformar till ytterskalet. Ett framtida alternativ till plastskalen skulle kunna vara aluminium, vilket det blir beror självklart på budgeten. Vi är nog mest stolta över att vi lyckades krympa omfånget på skalet.
Det har varit en skumpig resa med både framgångar och motgångar. Hur känns det?
– Det har varit kul! Jag älskar att innovera och arbeta med produktutveckling tillsammans med mina vänner. Vi har inte behövt oroa oss för ekonomin. Det har bara varit en positiv upplevelse, tycker Leo.
– Det började som ett gymnasiearbete med tidspress och betygskrav. Under sabbatsåret har vi känt oss helt fria, inga krav från andra bara från oss själva. En innovatörs dröm, tycker Anton.
Ett år går fort, särskilt när man gör något man tycker om. Var ser ni luckor i utvecklingsarbetet?
– Mjukvaran kräver mer arbete och jag behöver läsa på om hur man skriver sådan kod. Det är mer matte än programmering. Sedan är det biten med juridik, till exempel GDPR. Om vi översätter registreringsskyltarna till text innan data lämnar platsen är chansen större att vi beviljas tillstånd, förklarar Leo.
– Vi är mer intresserade av att bygga och ge oss hän i det roliga. Det tråkiga får komma senare, fyller Anton i.
De är ett sammansvetsat gäng som känt varandra sedan 7:an. Det kan vara en av förklaringarna till att teamet inte splittrades efter gymnasiet. Alla tycker att det varit jättekul och uppdelningen av uppgifter i innovationsprocessen har kommit naturligt. Var och en har fyllt sin roll utan att de ens behövt prata om det. Det låter som om ni kommer hänga ihop?
– Vi hoppas på att kunna fortsätta under studentåren. Nu har vi något som kan fungera, som vi kan utveckla vidare på i liten skala, säger Anton.
– Vi har hela tiden hållit kontakten och kommunicerat via olika program, även om vi befunnit oss i olika länder, fyller Leo i.
Det finns alltid i projekt kritiska tidpunkter då det kan stå och väga mellan om innovationsprocessen fortsätter på den inslagna vägen, byter riktning eller kanske stannar av. I sådana lägen är det bra att ha kompisar, som killarna i Guardian haft.
Deras tre bästa tips till de som vill söka Innov8-stipendier 2024 är:
1. Gör upp en struktur och tidsplan för vad ni ska åstadkomma under året, och hur ni tänker genomföra det.
2. Försök även att redan innan ni ansöker hitta och prata med eventuella konsumenter. Finns det en marknad för innovationen? Varför sticker er innovation ut från mängden?
3. Och till sist, våga satsa på er själva!
Mycket har hänt under året, det har både gått upp och ned men sammanfattningsvis känns det som att idéen kommit en bra bit framåt. I höstas var drömmen att utveckla en ny prototyp 2 med nya krav och funktioner. Det första vi började jobba på var själva skalet och dess funktionalitet. Vi införskaffade en 3D-skrivare med stipendiet, så att vi kunde börja designa och testa våra olika delar. Efter många försök och misslyckanden tog vi fram ett skal som var till belåtenhet för oss.
Nytt för i år är vattentätheten, vi har integrerat gummipackningar och silikonfogar runt glipor och öppningar. Vi har även lyckats krympa skalet en aning. Tack vare att vi bytt ut kameran med medföljande kamerakort och antenn till en betydligt mindre variant, får nu hela prototypen plats inom diametern av ett skyltrör (på 60 mm). Det var Niclas Ekholm på Unga innovatörer som tipsade och hjälpte oss med att välja ut dessa komponenter.
Vi gjorde sedan ett försök att gjuta silikonformar av skalet, så att vi sedan skulle kunna platsgjuta kopior på skalet. Tyvärr visade sig detta vara ett större projekt än vad vi först trodde. Formarnas resultat höll inte vår standard och kvalitet, så av den anledningen gav vi tyvärr upp på den metoden. I stället satsar vi på att fortsätta med 3D-utskrifter tills dess att vi når vårt storskaliga produktionsskede och då gå över till en leverantör som kan producera dessa delar i ett hållfastare material som till exempel aluminium.
På senaste tiden har vi jobbat med vår mjukvara. Vårt mål är att utveckla ett eget maskininlärningsprogram för svenska registreringsskyltar så att vi kan få mer kontroll över hur våra sensorer ska arbeta. Vi var en del begränsade då vi saknade datorkraften men tack vare stipendiet kunde vi uppgradera ett par komponenter vilket gjorde den typen av programmeringsarbete mycket enklare och snabbare.
Vi fortsätter idag med att jobba framåt och hoppas på att snart ha en färdig prototyp 2, kanske starta företag och hitta investerare samt konsumenter.
25 februari, 2025
Det finns fördelar med att använda ett coachande förhållningssätt när du undervisar med hjälp av Innovationsresan på högstadiet eller Innov8 på gymnasiet. Vi frågade Skolcoacherna varför, och hur det går till.
Läs mer
14 januari, 2025
”När vi lät eleverna tänka fritt under idégenereringen och visade att vi litade på att de skulle komma på idéer, då kände de sig trygga i att de kan”. Det uttalandet kommer från Sofia Larsson, en av lärarna som drivit...
Läs mer
8 oktober, 2024
Diba Moshiri heter 2024 års innovationsstipendiat på gymnasienivå. Hon har på egen hand hittat en lösning för hur djur som gått vilse eller sprungit bort kan återförenas med sina ägare. Hennes innovationsprojekt stöttas med 25 000 kronor av Unga innovatörer.
Läs mer