Sist vi pratades vid hade du hjälp av en mentor i Kista. Har ni haft kontakt, i så fall om vad?
– Jag har träffat Anders Lundblad, min mentor. Mamma och pappa ville att jag skulle prata med honom om riskerna. Det är ju en explosiv gas – lika farlig som gasolen vid grillen. Nu letar jag efter en plast som tål reaktiva kemikalier.
Kan du säga något om dina resultat? Har din version av en elektrolysör kunnat tillverka vätgas?
– Ja, det har den. M1 producerade vätgas med 75 procents verkningsgrad, och M2 med 91 procent.
Det är en riktigt hög verkningsgrad, har jag förstått. Har du kunnat mäta spillvärmen, det ska man också kunna utvinna, inte sant?
– Nej, jag har inte mätt den. ABB har en algoritm som har räknat på hur man kan ta vara på spillvärmen via värmeväxlare, men det är mest intressant vid användning av bränsleceller.
Det blir ju himla kostsamt i början av en utveckling. Hur billigt tror du att du kan producera vätgas?
– Anläggningskostnaden är cirka 370 euro per kilowatt. Jag jobbar på en algoritmplattform för att beräkna den optimala tillverkningstidpunkten beroende på elpriset och efterfrågan på energi bland annat.
Har någon oberoende person, t ex forskaren i Kista, kunnat upprepa dina experiment och fått samma resultat?
– Nej, ingen har upprepat resultaten. Men jag har diskuterat dem med några personer.
Vad vill du ska hända under vårterminen?
– Jag vill bygga en riktig prototyp med en algoritmbaserad optimeringsplattform i ett riktigt labb. På Kungliga tekniska högskolan finns ett laboratorium. Då behöver jag samla ihop ungefär 200 000 kronor för att köpa material med högre renhet och instrument för att mäta förändringar över tid, bland annat den elektriska spänningen (volt) och strömmen (ampere).