Axel går första året på naturvetenskapligt program i Göteborg. Det här året av utvecklingsarbete har Axel skött på sin fritid och det har varit en berg- och dalbana.
Första kontakten togs med en mekatroniker som har en verkstad där allt mellan himmel och jord finns. Axel stoppade ner en två meter lång metallskruv som han fått av en mekanisk verkstad i sin skidväska och mitt i sommaren tog han tåget med väskan på axeln till plåtslagaren. Efter några månaders testande av vinklar och med stöd av hans vänner var han klar. I januari åkte Axel dit för att hämta den.
– Han ville inte ta betalt för sitt arbete utan bara materialkostnaderna. Vi småpratade och helt abrupt sa han att han inte trodde att Havsskruven skulle fungera i stor skala. Det skulle inte gå att tjäna pengar på den.
Det där funderade Axel mycket på. Var det värt att fortsätta? Han landade i att han skulle köra ända in i kaklet. Det var ett kritiskt skede.
– Det var tufft då. Det är extra hårt att behöva lämna en idé. Jag hade stort stöd hela tiden från Unga innovatörer och Göteborgs uppfinnareförening. Den här idén är speciell, så unik att jag tyckte det var värt att fortsätta.
Målet för Axel har aldrig varit att bli rik på sin idé, utan att den ska kunna göra nytta någonstans. Vad mycket du lärt dig!
– Ja, det har jag verkligen. Jag har fått ta reda på mycket för att se om den skulle fungera eller inte.
Och klarat motgångar.
– Det var av välvilja han avrådde men det var snubblande nära att det inte blev en första fungerande prototyp. Projektet har öppnat många dörrar och gett mig en ny syn på arbetsmarknaden. Det här är mer än en inkomstkälla.
Det här året har gått fort.
– Ja, det har det. Det känns inte som om det gått ett år och ändå har det hänt mycket med projektet.
Du har varit modig och tagit många kontakter.
– Om jag inte hade tagit dem hade det varit svårt. Det var viktigt för att jag kommit så långt som jag gjort.
Hur har det påverkat dig personligen?
– Jag har fått en annan syn på vad jag vill göra i framtiden, vilka möjligheter som finns och vad som krävs av oss människor för att få rena hav. Vi kan inte leva som vi gör nu. Det krävs förändringar om vi alls ska kunna leva väl och jag engagerar mig för att få rena vattendrag. Det blir tydligt när man går på en strandstädning eller reser. Det finns vatten över hela planeten.
Efter första året på gymnasiet har Axel fått mer kunskap om var Havsskruven kan användas bäst. Efter gymnasiet blir det kanske fortsatta studier för att hitta tekniska lösningar på ekologiska problem.
– Jag har funderat mycket på den globala avfallshanteringen så att vi kan stoppa tillförseln av sopor i vatten och i stället återvinna skräpet. Om det skulle kunna vara något… det är ju några år till dess.
Det är några år till dess, först två till år på gymnasiet och sedan högskolestudier. Men tiden går fort, det har vi redan konstaterat båda två.
Vi avslutar intervjun med ett kom-ihåg från Axel till alla unga innovatörer: Ha roligt! Så orkar du hela vägen.